
Anette Cortese är föreställningens koreograf men uppträder också som dansare och skådespelare på scenen.
Hur mår din dotter Agnes?
- Kanonbra. Agnes är ju i filmbranschen, har en roll i filmen ”Farsan” som är på repertoaren just nu.
Vi var faktiskt i Stockholm på premiären och det var röda mattan, fotografer, popcorn och hela baletten.
Hur var filmen?
- Det vet jag inte. Vi var tvungna att gå ut för Agnes förde ett sånt himla oväsen. Hon har en enorm energi, skrattar hela tiden och pratar fast man förstår inte vad hon säjer.
Men jag har hört att filmen är rolig. Jag ska se den snart.
Hur gammal är Agnes?
- Hon är ett och ett halvt, men hon var ju bara elva månader när filmen spelades in.
Hur och när kom du själv in i showbiz?
- Jag var en av dom få som valde teater i stället för tyska och franska när jag gick i skolan. Det var ovanligt på den tiden. Senare, 1992, när jag kom i kontakt med Björn Holmgren, började jag jobba professionellt.
Det är några månader mellan Fett´s föreställningar i Halmstad i höstas och gästspelet i Falkenberg i april. Vad har du sysslat med under tiden?
- Jag har jobbat med Falkenbergsrevyn, och så var det den där filmpremiären – det tog en vecka i Stockholm – och så har jag varit i Italien och hälsat på släktingar. Nu blir det koreografi till Mönsteråsrevyn och sen ser jag fram mot nypremiären på Fett i Falkenberg. Jag har faktiskt tackat nej till jobb för att kunna fokusera ordentligt på det.
Du är ju föreställningens koreograf. Vilka idéer har styrt koreografin?
- Det är musiken som fött fram koreografin och gjort den slagkraftig. Även om det finns en musikaliskt röd tråd, så innehåller musikalen många olika stilar och genrer som i sin tur lett till stil- och genredanser i scenerna. Sen har Robin, Gustaf och jag var sin personlig stil som vävts ihop till ett eget ensembleuttryck.
Och lite har vi väl inspirerats av Pina Bausch och Birgitta Egerbladh som står för en publiktillvänd och rolig riktning inom dansen. Inget navelskåderi där inte.
Du gör också ett par roller som skådespeare…
- Ja, det är kul. Det är lika roligt varje gång. Det ger en skön energi. Det ger faktiskt mycket mer än vad jag nånsin kan föreställa mej när jag går in i själva rollen.
Bland annat gör du en roll som en anorektiskt lagd kvinna i en audition för ett bantarprogram i TV!
Har du själv drabbats av anorexi eller varit i den riskzonen?
- Det närmaste jag kommit är för länge sen när jag var 17 år och hade bott i Italien ett år. När jag kom till Sverige på julen, så var det en kille som lite burdust sa: Vad tjock du har blivit!
Det satte sej på hjärnan, så jag förstår det anorektiska tänket lite grann.
Får du välmenta råd om hur man går upp i vikt?
- Haha. Ät sent på kvällen och stooora portioner. Jag äter ofta och inte minst sent på kvällen men stora portioner har jag svårt för. Jag kan helt enkelt inte gå upp i vikt. Jag har vägt 52 kilo hur länge som helst. Och den här dottern jag har är en riktig energislukare så det lär dröja innan jag ökar i vikt.