Mattias Hjelm spelar klaviatur och är kapellmästare i Feta Bandet.
Mattias Hjelm skriver böcker om datorbaserade musikinspelningar.
I musikerkretsar och i ungdomskulturen har fet och fett fått en betydelse som positiv förstärkning. Är det för att man ska få ett friare språk och slippa svära så förbannat?
- Språket utvecklar sej självt, oavsett svordomar. Varje generation söker och utvecklar alternativa uttryckssätt, för att särskilja sej, distansera sej, och kanske också provocera föräldragenerationen. Just Fett är ett ovanligt välkomponerat slangord. Det finns många slanguttryck som inte fäster och som verkar vara helt tagna ur luften. Guss=tjej till exempel. Det känns inte alls lika givet som Fett=bra.
Vad spelar musikerkåren för roll i spridandet av slang nuförtiden?
- Inte så mycket tror jag. Det finns en viss vokabulär bland musiker. Musiker drar skrönor för varandra som kanske inte berättas för utomstående. Det finns ju slanguttryck för instrument och vad man gör med dom. Men det är i mångt och mycket ett fackspråk musiker emellan.
Vilka ord är modeord bland musiker nuförtiden?
- Ett sånt ord är ”mörka”. När man inte riktigt vet hur man ska spela en viss sekvens av en låt så spelar man ändå men man spelar liksom otydligt. Sen använder vi ord som ”liket” eller ”kistan” om den tyngsta lådan som ingen vill hjälpa till att bära. Det brukar ofta vara trummisens stativlåda, men i mitt band råkar det vara mitt piano.
Nämn och beskriv tre fett bra pianister!
- Jerry Lee Lewis. Han var inte så jävla bra men han var duktig på det han gjorde. Och det var första namnet jag kom på. Jag har egentligen inga direkta förebilder bland pianister. Men nu när vi är inne på det: Jan Johansson, jazzpianist, som körde ihjäl sej och dog alldeles för ung. Likadant Esbjörn Svensson, dog också alldeles för ung. Så finns det också många otroligt bra klassiska pianister. Och Victor Borge kom jag att tänka på. Ja, man kan hålla på hur länge som helst.